Svar till Jonas Colting gällande - Vi behöver inte en debatt om farorna med träning

Jonas - jag tycker du gör fel som med ett debattinlägg i Metro försöker styra vad som får debatteras eller ej.
En person som nyttjar alkohol blir inte alltid alkoholist.
En person som börjar räkna kalorier blir inte alltid anorektiker.
En person som börjar träna och tänka på sitt matintag blir inte alltid en ortorektiker.
Men helt klart är att utan alkohol skulle vi inte ha alkoholism, utan förkylningar skulle vi ha väldigt få bihåleinflammationer och utan överdrivet hälsointresse, tränande och kalorijakt skulle vi inte ha vare sig ortorektiker eller anorektiker.

Du skriver att det är folk med "mentala problem" som drabbas av dessa diagnoser - bakgrunden är mer komplicerad än så. Fullt friska personer (även mentalt) som börjar träna och banta kan bli sjuka. I anorektikernas fall är det svälten i sig som utlöser de stora mentala problemen. All behandling av dem går ut på att först och främst få i dem mat och sedan bearbeta med terapi och annat för att stoppa tvångstankarna och matmissbruket (ja det är ett missbruk även då man äter för lite). Underlaget till denna vård är Minnesotastudien. 

Minnesota Starvation Experiment gjordes 1950 för att lära sig effekterna såväl mentalt och fysiskt av svält att samt hur man bäst häver dessa tillstånd. Alla testkandidater var fullt friska innan studien börjades. Den symptomlista som togs fram är skrämmande lik den för en anorektiker. Personerna i Minnesotastudien led av ätstörningar, depression, koncentrationssvårigheter, ångest, extremt tänkande på mat, asocialt beteende, sänkt kroppstemperatur, sänkt andnings- och hjärtfrekvens och självskadebeteenden. Det vill säga samma symptomlista som en anorektiker har. Utöver detta är en en anorektiker är hyperaktiv något som Minnesotastudiens testkandidater inte var men ett fenomen som finns hos ortorektiker..

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article12723049.ab
http://en.wikipedia.org/wiki/Minnesota_Starvation_Experiment

Minnesotastudiens kandidater varken hade problem med självbilden eller några mentala störningar när studien började. De landade i alla fall i näst intill samma sjukdomstillstånd som en anorektiker.

Många av iakttagelser i Minnesotastudien gäller också för ortorektiker. Men dessa är helt klart inte lika väl studerade av vetenskapen ännu. Ingen vet ännu varför en ortorektiker och en anorektiker har så lika störningar. Men en ortorektiker landar ofta i anorexi eller andra ätstörningar.

Notera: en ortorektiker verkar inte ha en dålig självbild enligt följande studie: "A strong preoccupation with healthy and proper food was not associated with an unhealthy body-self relationship among Polish female student with orthorexia nervosa. Pubmed 2015

Det är inte bestraffning som driver de som har anorexi och ortorexi även om detta ingår då de har "felat". Det är en inre och yttre belöning som driver dem precis på samma sätt som du drivs av att bekräfta ditt ego till kropp och själ genom att balansera på kanten till vad du förmår i dina egna träningsprojekt. Skillnaden är bara i dessa stackars personers hjärnor så slår det slint - de blir sjuka. Möjligtvis är deras hjärnor också "kryddade" med ett dopaminberoende som utlöses av träningen i sig. Du är säkert också beroende av må-bra-hormoner och dopamin men du är frisk Jonas.

Utan alkohol skulle inte alkoholism finnas...utan narkotika skulle inte narkomaner finnas. Nu pratar vi förvisso om träningsnarkomaner eller matmissbrukare men de behöver vårt stöd också. De behöver inte osynliggöras genom debattförbud. 


Försök förstå den som är sjuk Jonas. De starka behöver tänka på de svaga i vårt samhälle och visa kärlek till dem.