Vi lämnade över nyckeln till huset igår så läget var lite prekärt. Det såg ut som om jag skulle tvingas flytta den osålda båten för 1500 kronor och sen kanske tvingas skänka bort den var inte något jag såg fram emot. Det hade redan samlats en del gamar runt "båtkadavret" som låg ute på Blocket till försäljning. Folk som bjöd 1000 kronor. Folk som ville köpa den på avbetalning. Folk som trodde de kunde få den gratis...det stank rätt illa.
När han kikade in i kabyssen full med svartmögel i taket så sa han: "Det här var väl inget - det fixar du lätt" (riktat till den blivande ägaren). Det går förvisso bort med klorin men vilket jobb...två år på land utan värmekälla.
Jag talade om att den mobila bensintanken är så gott som slut och att rodret måste slipas och lackas minst 7 gånger. Men kanske först till vintern - i år räcker en inoljning. Ja sa också att de sjökort som ingår är rätt mögliga - i alla fall de lokala bladen - men det visade sig att hon hade just dessa redan så inte ens detta avskräckte henne. Jag upptäckte att genuan inte var med i segelsäckarna vilket innebär att den försvunnit någonstans i flyttkaoset och upplyste henne om detta. Hon stod fast vid givet bud.
Köparen kommer antagligen låna ut båten till seglarskolan - för att få lite hjälp själv bland annat. Hon är "nybörjare" på sjön. Jag lovade att hjälpa henne med mastningen och lite annat. Hon sa spontant att jag kunde få låna båten om jag ville. Hon har ett hjärta av guld och det är precis den sortens person som jag vill skall ta över min båt efter samvaro på 28 år. Det är mer än halva mitt liv. Det gör inte riktigt lika ont längre....
Ensam skeppskatt söker tjänst...Behöver du en matlagningskunnig gast så hör av dig!
