Det var dags för husvisning igen. Men nu har vi har fått rutin. Den sista en och en halva timmen var inte alls lika panikartad som tidigare. Ett av barnen sa ”Vi åker och tränar under visningen”. Alla höll med.
Vi kom iväg fem minuter före visningen - fyra familjemedlemmar i två bilar. Då kommer samma barn på att hon behöver ett ärende till Kicks. "Vi tar det på vägen" sa jag glatt. Väl inne på Kicks säger hon – låt oss kalla henne för B – ”Jag är hungrig”. ”OK vi tar en fika då så att vi orkar träna" svarar jag.
In vandrar vi på lokala fiket och beställer minipizza, sallad och morotskaka. Min mat kom sist som vanligt – det vill säga precis när morotskakan är slut varvid alla skall smaka av min mat som efterrätt.
Jag förstår det inte....jag köper deras mat men de skall dessutom äta min. Vad är man annat än en stor penningpung?Barn B säger efter en stund: ”Jag behöver in till skoaffären” och stegar iväg med mannen jag snart inte är gift med längre. Barn A säger då ”Jag går till Jord och kikar - de har snygga kläder”. ”OK då dricker jag upp mitt kaffe så syns vi på Jord om en stund” säger jag och passar lyckligt alla matkassarna. Äntligen en stunds vila!
Efter en stund är jag och barn B inne på Jord men möts av en ödsligt tom butik. Inte ens expediten är synlig. Jag får ett SMS – ”Är på Gina Tricot”.Jag och min följeslagare vandrad vidare till Gina och inser att butiken är tom här med men denna gång hittar vi barn A i omklädesrummet provandes gymkläder. Efter cirka 20 minuter är jag inte lite grinig - jag inser att husvisningen slutade för cirka en timme och tio minuter sedan och att såväl kaffe som mat snart slutat göra nytta. Jag är trött och har ont i ryggen och funderar på att dumpa alla på gymmet och sova en sen middagslur. Till sist kommer vi iväg – båda barnen lyckligt leende med var sin kasse och jag med nya örhängen för hela 39:50.
Vi anlände på gymmet cirka 1 timme och femtio minuter sent. Äldsta dottern ägnade sig åt att drilla yngsta i för henne nya maskiner. Jag lyckades trond ots rygg och sen ankomst köra ett fullt rygg och axelpass - jag njöt i fulla drag. Jag avrundade sen med en stund i bastun tillsammans med bästa sällskapet för stunden – en hårinpackning. Med lite tur är jag hemma före 21:00 - den äldsta är fortfarande på rullbandet.
Jag klagar inte - att fika, handla och gå på gym är ett sätt att umgås. En lyxvara i dessa tider utan vare sig datorer eller mobiltelefoner inom räckhåll. Det är underbart i tider som dessa - skingringens tid.
