Det var väldigt länge sedan jag skrev något här. Livet har varit tufft och jag har inte haft tid för expressiav kickar annat än med vänner på Facebook och i riktiga livet. Nu är jag hemma och sjuk och har skittråkigt.
För drygt ett år sedan började jag äta enligt LCHF - dvs väldigt få kolhydrater men lite mer fett. Jag gick ner i vikt omgående - i princip allt det lilla som behövde justeras. Medicinskt sett har jag aldrig varit överviktig så kroppen var lite motspänstig med att släppa ifrån sig överskottsfettet. Men det gick.
De största fördelarna med kostomläggningen var:
Under denna period såg jag hur min kropp började förändras på allvar. Jag började bygga muskler på överkroppen och benen slankade. Vänner och bekanta kommenterade detta spontant. Även äldsta dotter som inte bor hemma längre.
Jag började fundera på varför det blir såhär. Perioder av lugn och ro och kilona rasar av. Lite mer stress och jag lägger på mig. Man kan tycka att ständigt kroppsarbete i hemmet borde ge viktnedgång och inte tvärt om. Jag hade hört att stress kunde försvåra viktnedgång men jag förstod inte sambandet. Idag letade jag en stund på nätet och fann det.
Med andra ord - om jag hamnar i liknande stresstillstånd framöver så måste jag hålla igen på totala kaloriintaget. Den arbetspuckel jag befinner mig i just nu måste jag bara igenom. Men i och med att semestern infinner sig så hoppas jag kunna gå ner i varv. Jag gissar att kilona kommer rasa precis på samma sätt som de gjorde i julas.
För drygt ett år sedan började jag äta enligt LCHF - dvs väldigt få kolhydrater men lite mer fett. Jag gick ner i vikt omgående - i princip allt det lilla som behövde justeras. Medicinskt sett har jag aldrig varit överviktig så kroppen var lite motspänstig med att släppa ifrån sig överskottsfettet. Men det gick.
De största fördelarna med kostomläggningen var:
- Jag somnar så fort jag lägger huvudet på kudden. Inget blodsocker ligger och konkurrerar med insomningshormonerna
- Jag är jämnare i humöret. Jag behöver inte äta varannan timme längre. Jag rasar inte ihop till en blöt hög när blodsockret dippar. När man bränner fett så skapad ketoskroppar vilket är en annan slags sockerart. Antingen bränner min kropp fettet jag ätit eller det som finns på lår och rumpa dvs en trygg och säker energikälla. Jag kan klara upp till 8-9 timmars total avsaknad av mat och är full funktionsdugligt hela tiden. Det känns som om jag sluppit ifrån ett slags "matberoende". Jag äter när jag behöver och är hungrig. Inte för att blodsockret dippar.
- Jag slipper gå in i väggen vid träning. Jag slipper den plågsamma omställningen från kolhydratdrift till fettdrift. Jag får aldrig mjölksyra dvs om jag äter strikt LCHF innan träningspasset. Efter bara 15 minuter går jag ofta in i andra andningen - dvs ett läge då energiförbränning, syreomsättning och prestation ligger i balans med varandra. Det känns som om jag är ett lokomotiv som inte går att stoppar. Jag kan hålla på hur länge som helst. Under extxrema pass såsom salsakongresser tillför jag dock fett under aktiviteten. Jag äter små goda ostar som jag har med mig.
Bakslag
Under en intensiv arbetsperiod under hösten gick jag dock upp alltihopa. Jag fattade ingenting. Jag åt rätt och tränade väldigt mycket. För att komma tillrätta med detta elände tillät jag mig inte längre fri tillgång på små goda ostar såsom brie och camembert. Jag slutade med friterad aubergine. Jag började kika på totalintaget av kalorier men la på lite extra kolhydrater i form av morot och annat som ligger i gränslandet av tillåten kost. Utan det extra lilla goda feta blev maten så tråkig. Jag behövde färg och fler grönsaker. Jag gick ner allt och mer därtill på 3-4 månader.Träning
Under denna period hade jag också extrem tur med förkylningarna. Jag lyckades hålla mig frisk i 9 månader och kunde träna fullt ut hela tiden. Det innebär ett pass Bodypump 60 minuter och ett pass CXworx i veckan. Efter dessa pass tar jag 45 minuter i gymmet. Som konditionsträning dansar jag salsa effektivt sett minst 2 timmar i veckan (inget stillastående i dessa siffror). Det leder till en förbränning på 2500-3000 kalorier i veckan.Under denna period såg jag hur min kropp började förändras på allvar. Jag började bygga muskler på överkroppen och benen slankade. Vänner och bekanta kommenterade detta spontant. Även äldsta dotter som inte bor hemma längre.
Nytt bakslag
Under våren började vi att renovera huset inför försäljning. Vi gör de små sakerna som förbättrar intrycket såsom måla om dörrkarmar, fönsterlister och dörrar. Ett vardagsrumsgolv la vi om då det inte var visningsbart. Denna arbetsbelastning utöver vanligt jobb försatte antagligen min kropp i ett slags "stresstillstånd". På bara några månader gick jag upp alla kilona igen.Jag började fundera på varför det blir såhär. Perioder av lugn och ro och kilona rasar av. Lite mer stress och jag lägger på mig. Man kan tycka att ständigt kroppsarbete i hemmet borde ge viktnedgång och inte tvärt om. Jag hade hört att stress kunde försvåra viktnedgång men jag förstod inte sambandet. Idag letade jag en stund på nätet och fann det.
När man stressar höjs adrenalin och kortisolhalterna i kroppen. Kortisol omvandlar glykogenreserverna i levern till blodsocker. Insulinet drar då igång för att sänka blodsockret och stoppa in överskottsenergin i fettdepåerna. Det låter rätt logiskt.
http://skoldkortel.info/kortisol.aspxhttp://kolhydrater.ifokus.se/articles/4d716240b9cb462244070a52-olika-anledningar-till-att-man-inte-gar-ner-i-vikt
Med andra ord - om jag hamnar i liknande stresstillstånd framöver så måste jag hålla igen på totala kaloriintaget. Den arbetspuckel jag befinner mig i just nu måste jag bara igenom. Men i och med att semestern infinner sig så hoppas jag kunna gå ner i varv. Jag gissar att kilona kommer rasa precis på samma sätt som de gjorde i julas.