Fast idag jag gjorde misstaget att måla dörrar och dörrfoder mellan träningspasset och danspasset. Det gör nu skitont i gamla diskbråcket. Det hindrade mig definitivt inte från att dansa men drog ner humöret då jag var handikappad i egentligen allt annat. Typ ta av mig skorna och sätta på mig dansskorna.
En vän skickade mig bilden här ovan ikväll. För att pigga upp mig gissar jag....eller sig själv kanske ännu mer. Det var ett fasligt sjå att få över den då Internet snodde den på något vis varenda gång.Det händer att saker försvinner på Internet. Det har jag förstått även om det är vanligast tvärt om. En gång där alltid där.
Jag sitter i favoritfåtöljen och filosoferar. Klockan är 01:08. Jag är lite låg, "ledsen" och tankfull. Det gör ofta ont i brytningstider. Jag har trots det haft en lång och makalös succéperiod i såväl arbete som socialt. Men det gör ont ändå idag. Av skäl som jag inte kan berätta. Det gör ont helt enkelt. Jag önskar att någon kunde krama mig eller blåsa på mitt "mentala onda finger" precis så som mamma gjorde då jag var barn och skar mig på en morakniv. När någon blåser på ett sår då skapas oxytocin - beröringshormoner. Läs en intressant artikel i DN kring detta. Det är nog detta jag behöver en natt som denna. En stor kram!
Jag tar i alla fall till mig budskapet i bilden. Jag brukar nog praktisera just detta devis ganska så bra...det är min naturliga fallenhet. Oftast men kanske inte just nu.
Smile!
it will either warm their heart
or piss them off.
Either way you win!