Jag har undrat varför jag inte bloggar just nu. Kan det bero på ordbrist, tidsbrist, bildbrist eller expressivitetsbrist? Tanken slår mig ibland....vad är det som triggar mitt skrivande?
Oftast är detJag är en story teller och Internet ger en alldeles utmärkt (låtsas) publik
ett intryck,
en bild av något slag - foto eller i sinnet
en händelse
en tanke
en känsla
eller något jag behöver berätta för att jag vill dela med mig eller helt enkelt reda ut för mig själv..
Men jag har massor jag vill förmedla nu - så varför skriver jag inte?
Jag har massa fotografier att ladda upp - så varför sitter jag inte med Photoshop?
Jag ha massor av material till film - men gör inte ett piss.
Svaret ligger delvis i att det inte alltid går att förmedla det som händer i en människas liv. I alla fall inte så länge man skriver under sitt eget namn. Man kan såra vänner och bekanta eller kanske sig själv med självutlämnande texter i en period som skulle kunna vara självutlämnande men som faktiskt inte är det. För jag mår bra och är full av integritet.
För mig handlar det mestadels just nu om små "må bra saker" och en sjuhelsickes massa arbete. Både på jobb och hemma. I stormens öga är det som oftast synbart lugn men i detta fall slitsamt. Jag har dessutom några underbara vänner och brevvänner som stöttar mig i vått och torrt. Härligt!
Guldkorn
Just idag vill jag dock återknyta till något jag skrev för ett halvår sedan i "Bettina's Backyard". Jag skrev då att jag var så lycklig över att jag var omgiven av människor som respekterar mig fullt ut - såväl privat som i yrket. Den känslan infann sig idag under mötet på Gullbergsvass. Den infann sig återigen idag vid ett telefonsamtal på eftermiddagen och slutligen på tåget hem.
Mitt liv är nu fyllt av små små guldkorn som tillsammans gör en liten guldtacka snart gissar jag. Små glädjeämnen som träning, dans, arbetet - framför allt då nye chefens inverkan, konferensen nästa vecka, nytt nätverkande, nya vänner, nya lunchträffar och det faktum att jag håller på att återerövra huset igen.
Så svaret till varför jag inte bloggar ligger nog i tidsbrist helt enkelt. Till förmån för guldkorn i riktiga livet såsom en oväntad delikatesslunch bestående av vinkokt sej, blåmussla och vitlök avrundad med massor av grädde på annars så trista lunchrestaurangen Etage.
