Helgen började illa men slutade ganska så bra. Jag trillade utanför Sportlife - stukade fotan, skar upp knät och smällde till min trasiga disk. Idiotiskt nog gick jag på den inplanerade träningspasset - jag hade ju laddat i tre dagar. Jag är rätt bra på att suboptimera ibland....och att gå på ren vilja och envishet. Starkare än vad som är bra för mig sa vår gamla företagssjuksköterska. Hon har nog rätt. Nästa dag hade jag ont överallt - antingen som blåslagen eller i form av träningsvärk.
Detta med skadorna straffade sig igen då jag i lördags började rota kring i mitt arbetsrum igen. Det rum som jag knappt satt min fot i under tre år. Det rum som äldsta dottern och den svarta illasinnade afrikanska varianten av lilla My haft som privat garderob under dessa år....gissa om jag har ångrat mig många gånger.Ungefär en gång per år stack jag in huvudet och plöjde mig in i hörnan där deklarationspapperna ligger. En gång per år lade jag tillbaka dem. Det var allt. Och att just dessa dagar välja att städ ur hela rummet verkar ju nu i efterhand vara fullständigt idiotiskt. Ja det gjorde ont men jag var för rastlös för att inte göra det. Och rastlösheten måste kanaliseras i något vettigt i brist på dans.Och självklart hade jag gett mig dansförbud denna helg för att fixa just detta. Med eller utan justerad disk.
 |
| Helgen skörd |
Rastlöshet har jag pratat om tidigare - den har gnagt i mig en tid. Det var därför jag började med stenhård träning igen - det och några förtretliga kilon sedan förra julen. Jag vet att med hård träning så vässar jag såväl hjärna som kropp. Jag tänker bättre och jag orkar att driva diverse livprojekt mycket mer effektivt. Jag tänder helt enkelt första slutsteget på livsraketen med hjälp av timmar på gymmet eller i form av gruppträning. Nu kan jag inte spinna längre som jag gjorde sist jag gick in i ett "flow" som detta pg.a den diskbråcket men Bodypump och CXworx fungerar lika bra. Jag blir sjöblöt av svett och får den där underbart härliga "helt utarbetade känslan" som snabbt gör mig beroende igen. Då jag drog igång så ville jag träna redan dag två - det vill säga samma dag som när träningsverken gjorde mig halvt till invalid. Gissa om dopamin är beroendeframkallande. Tur att jag aldrig provat på vare sig cigaretter eller knark - jag hade nog åkt dit direkt.
 |
| Detta är efter-bilden. Men eftersom ni inte sett någon före-bild så tror ni väl inte på att jag städat. Kika då djupt ner i soppåsarna här. De gick knappt att lyfta. |
Hur som helst - jag mår väldigt bra nu. Jag har styrfart och en massa kul saker händer mig. Jag träffar massor av intressanta människor då mitt nätverkande äntligen ger resultat. Jag har varit på en del kul träffar och intressanta affärsluncher. I nästa vecka åker jag på SDC 2011 tour till Stockholm. Jag skall jobba på denna konferens som rumsansvarig. Det ger mig ny kunskap och nya kontakter vilket jag alltid gillar. Dansen har till och med fått sig ett uppsving då fysiken förbättrats rejält. Jag mår så bra som jag bara kan göra med tanke på omständigheterna.
Jag sitter här nöjd och skriver en blogpost - det var månader sen sist tror jag. Det har inte funnit ro till det. Men nu är jag nöjd och stolt över helgens idiotprojekt. Nu skall jag lägga ihop den nya laptopen och smyga tills sängs. Men på vägen skall jag stoppa in huvudet i mitt lilla kontor och säga "Natti studion"
Bilder tagna med iPhone - orkar inget annat ikväll :)