Jag har varit sjuk hela veckan och mått småkymigt mentalt trots givande småpyssel som hantering av bildbank, skrivande av mail och slötittande på TV. Mesta av allt led jag av en förgörande rastlöshet då alla livsprojekt tvingades avstanna. Vart jag än vände mig kände jag hur marken gav vika. Antingen klev jag ner i träskmarker eller balanserande på kanten till en avgrund. Eller också så klättrade jag på väggarna.
Rastlösheten kanaliserades redan innan denna sjukperiod i städ & röjprojekt samt en massa gymmande. Men då jag blev sjuk orkade jag inte. Jag lyckades "skrämma upp" en ny internationell brevvän med ett språk som en poet - det var kul. Men i övrigt gick jag på tomgång trots att jag hittade chatkompisar till dagliga samtal. rastlösheten gnagde. Jag slet hårt på de nätvänner jag har (hoppas jag har dem kvar förresten).
Så igår så skrev jag en massa saker - brev jag aldrig kommer att posta. texter jag aldrig kommer att blogga - jag skrev för mig själv för att stärka mig i allt det jag redan vet men under veckan haft så svårt att leva upp till. Här kommer dessa texter i oerhört koncentrerad form:
- Alla är ansvariga för sin egen hälsa. Så är jag för min och du för din. Om det så innebär smärta för att komma i mål så må det också vara hänt
- Alla är ansvariga för sina egna relationer - att knyta upp dem, att underhålla dem och avsluta dem om så behövs.
- Alla är ansvariga för sina egna handlingar
- Lägg inte energi på det du inte vet. Ta inte ut sorger i förtid. Oroa dig inte i onödan
- Ge upp relationer som får dig att må dåligt - följd din magkänsla
- Tro inte att världen centrerar kring dig själv - du är en liten skit i världsrymden
- Döm inte någon person eller händelse baserat på vad du tror - invänta tills att du får svar på tal eller helt enkelt inser att du inte kommer att få någon input. Du behöver inte veta - du kan dra vidare utan svar
- Det finns inte alltid en intrig eller röd tråd i det som händer - skeenden kan vara helt stokastiska men se ut som om de har ett sammanhang utan att alls ha det
- Du kan inte äga någon. Dina vänner har du så länge du förtjänar dem. Din släkt har du alltid till dödagar men du äger dem inte. Inte ens dina barn äger du - de är en gåva till jorden som du förvaltar en tid.
- Relationer är en slags transaktion som kräver ett tagande och ett givande. Blir det tomt i ena ändan så dör relationen. Blir det minus på kontot - släpp den. Blir det noll - släppe den eller stoppa in relationen i frysboxen för framtida bruka
- Du kom ensam till jorden - du lämnar den ensam också. Allt annat är bara en chimär. Men med vänner blir din stund här mindre ensam
Till de nätvänner jag slitit hårt på under veckan och vars mailkorgar jag missbrukat
Jag är nu så normal jag någonsin kan bli *ler*.
Jag uppskattar dig för den du är!