Jag är så himla arg
Så arg att det gör ont. I flera dagar. Kan inte släppa det.
Sen gråter jag. Men inte för att jag är arg. Inte ens av ett skäl i närheten av ilskan.
Men ändå är ilskan och gråten länkade till varandra. För evigt.
Jag vill inte ha det så!
Ilskan smittar av sig på andra irritationsmoment. Jag svär och skriker. Framför allt då jag känner mig sviken. Fast egentligen är allt bara precis som förut. Varken bättre eller sämre.
Och min idiotiska mage gör inte saken bättre .Jag blir bara ännu svagare...och får ont. Så i helskotta ont dessutom
Det är den där andra ilskan som är problemet. Den som inte kan få sitt utlopp. Som inte kan bli utredd. Den som byggs upp av okunskap och missförstånd och som jag måste göra mig av med alldeles själv. Den som gräver i mitt inre och som får mig att se rött. Den som får mig att tappa energin i vardagen. Den jag absolut hatar och inget hellre vill att den skall försvinna. Det är inte den typ av ilska som man kan "älska" att hata. Jag hatar ilskan som för den gör mig arg. Jag är ingen arg människa. Detta är inte jag.
Jag tror mig ha varit redo att släppa taget mängder av gånger. Men så händer något oförutsett. Såsom livet alltid är.
Sen gråter jag....över M.L
Nu gråter jag...över M.L
Studentexamen om en dag.
Så arg att det gör ont. I flera dagar. Kan inte släppa det.
Sen gråter jag. Men inte för att jag är arg. Inte ens av ett skäl i närheten av ilskan.
Men ändå är ilskan och gråten länkade till varandra. För evigt.
Jag vill inte ha det så!
Ilskan smittar av sig på andra irritationsmoment. Jag svär och skriker. Framför allt då jag känner mig sviken. Fast egentligen är allt bara precis som förut. Varken bättre eller sämre.
Och min idiotiska mage gör inte saken bättre .Jag blir bara ännu svagare...och får ont. Så i helskotta ont dessutom
Det är den där andra ilskan som är problemet. Den som inte kan få sitt utlopp. Som inte kan bli utredd. Den som byggs upp av okunskap och missförstånd och som jag måste göra mig av med alldeles själv. Den som gräver i mitt inre och som får mig att se rött. Den som får mig att tappa energin i vardagen. Den jag absolut hatar och inget hellre vill att den skall försvinna. Det är inte den typ av ilska som man kan "älska" att hata. Jag hatar ilskan som för den gör mig arg. Jag är ingen arg människa. Detta är inte jag.
Jag tror mig ha varit redo att släppa taget mängder av gånger. Men så händer något oförutsett. Såsom livet alltid är.
Sen gråter jag....över M.L
Nu gråter jag...över M.L
Studentexamen om en dag.