Likväl idag bjuder Stenungsund på sprundande vyer. Solen skiner men luften känns mer som höst än som vår. Förhoppningsvis ett snart övergående fenomen. Jag åker tåg idag. Hogia susar förbi likväl som Kåkenäs. Sen syns Kullens handelsträdgård med den lilla ”halvön” där nötkreaturen betar.
Idag skall jag prata bloggkärlek – kärleken till dig själv och dit eget välmående. Visst kan man spy galla över de som skriver elaka saker. De som ständigt kverulerar och gör sig ”roliga” på andras bekostnad. Om du tar dig illa vid – tänk då på att du behöver faktiskt inte ta del. Du kan låta bli att surfa in hos den där elake tjommen. Du behöver inte debattera elakheterna. Du är där under ditt eget ansvar. För bara du själv är ansvarig för din egen hälsa och välmående.
Jag har ingen stor erfarenhet av blogkommenterande och de debatter som kan förekomma i denna form av nätexpressivitet. Dock har jag under många år vistats i diskussionsforum av olika slag. Där är det ofta en ”låg” publiceringströskel efter som man känner övriga forummedlemmar. Folk kan lätt och käck kläcka ur sig icke övertänkta formuleringar. De kanske har en dålig dag och tar sig illa vid över något som man kanske hade garvat åt en annan dag. Eller sett en rolig ironi i. Man kanske helt enkelt bara skriver fel – SBS (skit bakom spakarna). Och plötsligt är en vild batalj igång. Känslorna svallar fler och fler hänger på och så har man skapar en nätkonflikt utan kanske egentligen menat det.
Så fort du känner dig ifrågasatta, attackerad eller helt enkelt bara blir förgrymmad på vad någon skriver – börja inte med storsläggan. Ställ en fråga i ställe. ”Vad menar du med xyz”? Låt personen utveckla sin tanke innan du slipar kniven. Det kanske bara var en illa formulerad text. En dålig dag eller stavfel.
Då dotterns bästa vän dog i tågolyckan i Stenungsund så skrev jag något väldigt känslofullt på Facebook. En släkting läste detta och tog sig lite illa vid. Jag hade missat en väsentlig detalj i och med att jag var förblindad av sorg. Istället för att dra igång att reagera känslomässigt – vilket han hade rätt till att göra med tanke på min fadäs – så väntade han en månad tills att jag var på fötterna igen. Han ställde då en vänligt formulerad fråga ”Då när du skrev det här om M.L och döden...hur tänkte du då?”. Jag svarade omgående och vi redde ut detta på bästa möjliga sätt. Jag är glad att han visade kärlek till mig – även på Facebook – och tolererade mitt misstag. Han tog ansvar för sin egen hälsa i och med att han valde att inte ”dra igång” omgående. Men samtidig var det en väldigt viktig fråga för honom som vi var tvungna att reda ut.Så ta på dig dina mest kärleksfulla glasögon inför nästa möjlighet till konflikt – ställ en försynt fråga. På ett vänligt sätt. För om vi skall kräva att alla skribenter hela tiden perfekt formulerar sig så kommer ingen till slut att våga skriva. Vi måste visa lite tolerans – vi är inte proffs på detta även om vi tror det. Ta ansvar för dig själv och dina egna känslor. Du behöver inte vara på ställen som får dig att må dåligt.
Visa kärlek till dig själv på nätet!
Mina favoriter idag:
www.poeter.se - svensk posei, introduktion överflödig
Bakom Kulissen Elisabeth Waktel är oerhört kul och skärpt verksamhetsutvecklare som jag mött i riktiga livet