Denna vecka har jag tänkt mycket på detta med integritet och intuition. Såväl dålig som bra intuition - kanske även "varsel" har guidat mig med lite olika utfall.
Jag tror att min egen intuition är ganska så god. Jag "vet" ofta saker som sen visar sig vara sanna. Detta tror jag egentligen inte alls är något hocus-pocus. Jag tror den mesta intuitionen är fullständigt logiska beslut som vår hjärna tar med hjälp av en massa subtila signaler som vi inte kanske ens är medvetna om att vi tar emot och processar. Plötsligt poppar det ut ett svar ur vår hjärna - och eftersom vi inte vet argumentationen bakom svaret och riktigt var det kommer ifrån så vågar vi inte tro på det. Den som har god intuition kanske har bättre mottagningsutrustning eller bättre bearbetningskraft - men framför allt tror jag denna person våga lyssna på intuitionen och agera efter den.
Graviditetsdetektorn
Min egen intuition har exempelvis avslöjat sex graviditeter hos vänner och bekanta varav tre hos samma kvinna. Hon fick olyckligtvis två missfall på kort tid men självklart behöll jag mina insikter för mig själv. Jag led med henne men lät bli att tala om vad jag visste. Jag frågar aldrig om en graviditet förens jag vet att den är "officiell". Har man denna förmåga så måste man hantera den med varsamhet och bevara integriteten hos de man "ser" saker hos.
En annan graviditet avslöjade jag för mig själv redan innan kvinnan visste att hon var gravid. Jag var ganska stolt då jag fler år senare kom att tala med henne om denna stund som vi så väl kom ihåg på grund av en annan samtida händelse.
Stimuli
I levande livet så väller det in en massa signaler exempelvis: ljud, doft, syn, språk, vad som sägs, hur sägs det, vad sägs inte, kroppsspråk med mera. Allt vägs ihop snabbt till en helhet. När det kommer an på vad jag tar emot från nätet så är det dock mycket svårare med intuition. Synen, minneskapaciteten och processorkraften skall där ta fram slutsatser som ofta känns rätt tunna och "icke väl underbyggda" och det tror jag beror på att vi inte har alla de där andra aspekterna till hands exempelvis kroppsspråk, tonfall och doft.
Fast just denna vecka tog jag just ett sådant där 100% intuitivt beslut gällande mina webbsiter trots alla brister i stimuli. Lite visuell information från olika källor under några stökiga dagar kombinerat med en och endast en bild fick en peng att trilla ner i en faslig fart. Jag genomförde detta beslut inom 10 minuter och jag mår så himla bra då kropp, själ och intellekt höll med om att detta beslut var det rätta. Intellektet höll förstås dock först dagen efter - men nu är det med på samma båt som de övriga.
Ofta leder mig intuitionen rätt. Eller rättare sagt rättare än om jag inte haft den.Synskhet
Sen har vi det där synskheten som jag tror är intuition med en dos övernaturlighet. Jag tror det är nästan samma sak här....alla har förmågan men de flesta censurerar den. Du har väl själv varit med om att du ringer någon och så är det upptaget för denna person ringer dig. Sen om det är synskhet, förmåga att kommunicera på stora avstånd eller kunskaper om den där vännens vanor - det vet jag inte. Det sist nämnda reserverar jag mig dock emot - ofta händer detta med folk som jag inte alls känner speciellt väl.
I veckan hände en sådan där sak - på gränsen till synskhet. Eller också var det bara ett prov på synkronisitets teorin det vill säga att till synes helt oberoende händelser kan ha ett sammanhang eller mening. Kalla det för ödet om du skall använda gammalsvenska.
Jag satt hos konsulten i Nordstan hela dagen men han fick angeläget samtal och var tvungen att avvika i ett par timmar. Jag drog då till mitt eget kontor och lyckades sammanstråla precis med de där personerna jag velat möta en lång tid. Ja du kan givetvis tro att det är slumpen som gjorde detta - men lyssna då på detta:
Gatlopp i synskhetens tecken
Jag såg på klockan - två minuter till bussen går. Attans - hur skall jag hinna? Jag trycker på hissknappen...den kommer givetvis inte. Jag trycker igen och igen. Halvvägs till trapphuset ser jag att den varit framkörd hela tiden. Jag hoppar in och svär över förlorad tid. Men jag VET att det är värt ett försök.
Då jag kommer ut på gatan springer jag på kullerstensklädda trottoarer i högklackade skor med den halvlånga kjolen lyft till övre delen av låret för att kunna öka steglängden och därmed hinna med bussen. Jag VET att det är värt besväret. Jag ökar steglängden och ler förnöjt över förbättrad kondition.
Bussen kör om mig - attans också - jag har 150 meter kvar till hållplatsen. Men jag vet att chauffören kommer att vänta på mig...nästan i alla fall. Steglängden blir nu enorm med tanke på högklackade sandaler. Kjolen är lyft till höfterna - vilken syn! Jag tackade då gudarna över att laptopen inte var med och jag sände en tanke till snälla busschauffören. Han "hörde mig" och han väntade. Han ler då jag andtruten kliver på och checka in.
Jag visste redan då jag började färden - och framför allt då jag sprang - att jag skulle få detta viktiga om än spontana affärsmöte till stånd. Jag visste det annars hade jag aldrig rusat så där som en blådåre på stan med kjolen halvvägs till midjan.Var detta ren tur, önsketänkande eller intuition? Ja det lär vi aldrig veta. Men jag vet av erfarenhet att när en inre röst säger åt mig att göra något en så stupid sak som att avvika från ett möte, springa till en buss, åka buss i totalt 40 minuter för att få ett möte till stånd - så är det ofta rätt sak. Framför allt om rösten talar till mig vid oväntade situationer. Ju tokigare förslag jag får från min inre värld - desto större chans att det är rätt beslut och att jag lyckas.
Integritet & intuition
Ibland då jag går på min intuition så kan jag ibland känna att min integritetsmur sänks. För hur skall jag förklara hur jag agerar? Jag visar kanske mer än jag tänkt mig och det känns inte alltid bra. Jag behöver kanske inte alltid förklara mitt agerande men ibland måste jag.
Ett exempel är den gången jag drömde att en kollega satt i dödscell i väntan på avrättning och han vägrade att överklaga. Han hade inte ens försvarat sig på rättegången. Då jag vaknade mådde jag så dåligt av detta att jag hade prestationsproblem hela dagen. Jag var övertygad om att något hade hänt honom. Och killen var självklart inte på jobbet då jag kom dit. Jag kollade med kollegan och hans bästa vän på jobbet - "ingen aning" var svaret. Jag bet ihop och led ytterligare en natt. Men nästa dag lyfte jag luren - sjuk av oro över vad som kunde ha hänt honom.
Tänk er in i denna situation - du skall just ringa en kollega och kolla om allt är väl med honom och du baserar detta på en mardröm. Jag led då signalerna gick fram men beslutade mig för att vara ärlig - detta var viktigt för mig. När han svarade: "Jag drömde att du satt i dödscell eller hade andra stora livsproblem så jag ville bara kolla hur du mådde". Självklart visade sig att han var hemma med en sketen förkylning - helt utan vare sig dödscell eller livsproblem.
I denna stund släppte jag rejält på integriteten. Jag kände mig löjlig men samtidigt lite stolt. Att få reda på att han mådde bra var viktigare än min egen integritet. Men visst sved det lite....(och just så sved de denne vecka med fastän i ett helt annat sammanhang). Hade mitt intuitiva beslut däremot varit en succé - i detta fall något allvarligt - då hade det inte känts integritetskränkande alls. Då hade jag varit stolt.
Intuition eller önsketänkande
Nu i efterhand kan jag tänka att det där var inte intuition - det var en mardröm som jag bar med mig i över ett dygn. Men det är väldigt svårt att veta vilka källor skall man lyssna på om man nu har bestämt sig för att inte alltid agera 100% rationellt. Det är en känsla som helt enkelt leder till ett beslut och ett agerande. Oftast så blir det väldigt bra och berikande resultat. Exempelvis denna vecka har jag tagit två inuitiva beslut som blev succéer med ett annat som blev ett misslyckande. Fast just detta beslut var nog mer av typen önsketänkande än intuition. Dessa två företeelser måste hållas isär men ack vad svårt det är.
